Mål 2011, Rallylydnad och ridhusträning

Igår var det styrelsemöte ute på klubben och i samband med det fick vi testa på lite Rallylydnad. Rallylydnad är en relativt ny hundsport i Sverige (2005 kom den hit) som jag inte har testat tidigare. Det är lydnad fast på ett lite ”skojigare” sätt. Man ska ta sig igenom en bana med olika uppgifter av lydnadskaraktär, det är viktigt att hunden och du har kul tillsammans. Det passade Torre att få hoppa och studsa så mycket han ville….

Efter mötet planerade Anna R och jag våra mål inför det kommande året. Vi kommer satsa på lydnaden och agilityn under 2011.

Så här ser Torstens mål ut:

Lydnad:
SLCH
Tävling maj/juni
Kvalpoäng till SM 2012 under hösten 2011

Agility:
Vår/sommar:
-Uppflytt Agilityklass III (2 pinnar)

Höst:
- Hoppchampion

När vi planerat klart fick Torsten och jag åka i ilfart till ridhuset i Stockby. Det var dags för den andra agilityträningen där. Jag hade med mig en kombination som vi byggde upp och körde. Det är skönt att kunna träna även under vintern!

Torsten och jag från förra årets ridhusträning

FF-analys

Världens bästa Torsten och jag på Svartberg-kurs

Trots uppflytt i lydnaden har det inte blivit mycket träning. Det blir alltid lite urladdning efter en uppflytt kan jag känna. Samtidigt som det är skoj så behöver jag tid till att ladda om och planera hur jag ska lägga upp min träning och vad jag ska fokusera på. Innan tävling är det av naturliga skäl mycket helhet och stabilitet som står på schemat. När då tävlingen går vägen står man inför uppgiften att se över alla de detaljer man kanske har försummat eller som man måste lära in från början. Jag har alltid känslan av att vårt fria följ egentligen står nere på noll. Kan man någonsin känna sig nöjd med sitt ff?

För några veckor sedan gick vi kurs för Nina Svartberg, hon hade en del intressanta tankar som jag tagit till mig i träningen. Hon tittade bl.a. på vårt ff och konstaterade snabbt att Torsten inte är vidare följsam och att han har en hel del ”projekt” för sig istället. Jag fick lite av en aha-upplevelse när hon pratade ”projekt”. Jag vet att jag lagt mkt vikt vid ex. halter, ingångar, bakdelskontroll, men kanske inte i att få ett flyt eller ens tänkt i banorna ”följsamhet”. Anna och jag har senare diskuterat den känslan man vill ha hos hunden under ff och kom fram till att den bästa känslan är när hunden känns lagom lugn, följer dig och inte tar några egna initiativ. När man håller på mycket med engagemangsträning och att hunden får pröva sig fram till rätt beteende (shaping) är det lätt att det slår över i lite stress och frustration i fria följet (tycker jag). Hunden är så säker på att aktivt kunna påverka dig genom de beteenden som den lärt sig och varje projekt/inlärda beteende kan slå över i belöningsfrustration. Det har varit så svårt för mig att hitta en bra balans i det här momentet där jag känner att jag kan tänja på längden (hur länge vi går) och engagemanget (attityden) hos hunden. För samtidigt som Torsten ofta är väldigt het kan han lika ofta droppa blicken eller tappa fokus, just eftersom jag aldrig känt att jag har kunnat komma upp i längre sträckor. Det är så himla lätt att bli kvar på ett visst steg i momentinlärningen där man fastnar och som man sedan aldrig riktigt kan komma över utan att hunden blir frustrerad (”jag har ju blivit belönad på exakt det här stället när jag gjort så här tusen gånger, varför händer inget nu?”). En tröskel som kan bli riktig kämpig att komma över om man inte noterar tendenserna i början och lär sig att våga gå vidare i sin träning på ett tidigt stadium. Varför är det så vitkigt för en själv att få belöna så ofta som möjligt för de simplaste grejerna? Inte konstigt att hunden blir frustrerad!

Så vad hade Nina för tips? Hon tyckte att jag skulle öva upp följsamheten genom att variera hur jag går –  runda kurvor, gå i ”S” eller åttor, göra det svårare för honom och att han får jobba längre för sin belöning och bryta när det blir fel. Jag känner även själv att vi måste träna mkt störningsträning i vårt ff då han lätt störs av saker runt omkring samt att jag måste sätta upp tydliga kriterier för mig själv vad det gäller felandet. Jag har jobbat lite på det här och tror det kan fungera. En sak jag fortfarande tycker är svår är vad för typ av belöning jag ska använda mig utav. Nina tyckte att jag kunde ha bollen, men jag tycker att han tappar sitt uppgifts-fokus och enbart tänker belöning. Jag har kört med gott godis och tycker att det verkar lagom. Phuuuu…som sagt, det är ett ”work in progress”.

Igår var vi och tränade i Kista med Anna med Juni, och Fran med Aska. Det blev lite lydnad, pyttelite agility och ett uppletande. Trots att det kändes som lite träning var vi ute i fyra timmar, var tar tiden vägen? Om knappt två veckor är det en agilitytävling i klass 3 som vi är anmälda till. Typiskt nog så har jag praktikvecka just då vilket gör att jag inte kan åka. Men Anna har sagt att hon kan köra Torre. Kul!

Elitklass nästa!

Moment	Koeff	Betyg	Poäng	Kommentar
Sittande i grupp	2	10	20
Platsliggande	2	10	20
Fritt följ	4	8	32	Tränger, varierande  position
Sättande	3	9,5	28,5	Ngt kroppshjälp
Inkallning	4	9,5	38	Tempo
Rutan	4	7	28	Flera kommandon
Hopp-apport	3	10	30
Metallapport	2	9	18	Tempo in
Vittringsapp.	4	8,5	34	Tugg
Fjärrdirigering	4	9	36	Ngt sent ställande
Summa	32	284,5	1:a pris

 

Jippie! Idag startade vi äntligen i lydnadsklass III på hemmaklubben Lidingö. Jag var inte fullt så nervös som jag brukar vara vilket kändes skönt. Torsten var lika go och glad som han brukar vara och det räckte till ett första pris och en första placering. Ska bli riktigt skoj att få tävla i Eliten nu!

Söndagsträning

Lite bilder från träningen idag…

Foto: Anna Ronge

Foto: Anna Ronge

Foto: Anna Ronge

Foto: Anna Ronge

Foto. Anna Ronge

Rapport från Bergslagsveckan – 2 pinnar på 2 dagar

Nu är vi tillbaka från Dalarna och är rätt slut efter två dagars agilitytävlande. Men trevligt hade vi det!

Anna Ronge, hennes kille Richard och jag har bott i Stuga och tävlat agility på dagarna. Resultatet blev följande…

Dag 1 Agilityklass 2: En rätt enkel klass 2 bana med inga större konstigheter. Torsten missar uppfarten på balansbommen (så svårt att se!) och får en vägran på en tunnel då jag drar iväg för fort på nästa hinder. Jag kände mig nöjd eftersom jag lyckades köra lite mer offensivt och mina byten kändes bra.

Dag 1 Hoppklass 2: Svår bana! Blev lite huvudbry på denna bana, en hel del byten med en himla massa tunnlar (man skulle ta fyra tunnlar som en ”åtta” bl.a.). Jag hade en plan…men den sprack på tredje hindret. Efter att Torsten gått bakom ryggen på mig kom jag aldrig riktigt ”tillbaka” och det blev ett riktigt fult lopp som vi på något mirakulöst sätt lyckades nolla…Men, men, i agility kan det räcka med att man lyckas vobbla sig fram i mål. Trots min pinsammt dåliga handling räckte det ändå till en pinne och uppflytt till klass 3.

Dag 2 Agilityklass 2: Det blev bara en start eftersom vi blev uppflyttade dagen innan. Torsten och jag jobbade på bra, han var taggad och jag körde på bra (minus mitt blindbyte, som man kan höra Anna kommentera på filmen). Vi nollade och fick vår första pinne i agilityklass 2!

Men den största skrällen stod Anna och Juni för som kammade hem tre agilityklass 2 pinnar på lika många dagar! Grattis tjejjer, ni är så himla grymma! Nu kan vi köra trean tillsammans:)

Det var ett jättebra arrangemang som Fagersta KK stod för, allt flöt på fint (trots många starter) och maten var god. Härligt att kunna doppa sig i Dalälven på tävlingsplatsen.

Tennisboll på en pinne eller pinne av en tennisboll?

Glad idag då jag fick hem träningsgrejjer jag beställt på nätet. Jag hann aldrig köpa några ”tennis-pinnar” på SM, men tyckte som Anna R att det verkade vara en lysande grej för apporteringsdirrigeringen. Ett föremål mellan leksak och apport helt enkelt. Torre var förtjust och gillade att dom även pep (liten miss av mig, så kan det gå när man handlar online). Hoppas att det funkar bra i träningen!

Nähä, det gick inge bra denna gång.

Great dog shame about the handler… Gårdagens tävling vill jag helst bara glömma. Jag har ju tydligen noll känsla för agility, kanske ska lägga ner? Min kroppsuppfattning är snällt sagt obefintlig och att springa det vet jag ju redan att jag inte kan. Okej, då var själv-dissen avklarad. Var vad det som gick fel, kanske man kan analysera och lära sig något?

Hoppklassen. Anna R och jag gick banan mycket noga och tog ut linjer och placeringar. Banan kändes relativt lätt. Redan vid start hade jag den där känslan av att Torsten inte var helt på G och lite off. Yes, en vid sväng på första svängen och jag kommer av mig. Vi tar oss igenom slalom och en serpentin hyfsat men sjukt långsamt. Sen kommer vi till ett framförbyte vid A:et där jag har noll koll var jag placerar mig utan ställer mig FÖR hindret och blir förvånad när hunden och jag krockar. Pinsamt. En vägran där och på nerfarten är han katastrof (sticker från kontaktfältet) vilket gör att jag tar om och diskar oss. Efter krocken släppte jag det mesta och lullar mig igenom resten av banan (vad ska det vara bra för?!). Kommentarerna efteråt var ”Vad hände?” följt av tystnad. Själv satt jag tyst och undrade vad jag hade där och göra. Långsam hund och ännu långsammare förare som inte kan titta vart man ska samtidigt som man springer. Chefen-Kass anmäler sig.

Med gott mod (not!) inför hoppklassen gick vi in och tog oss runt med 10 fel. Det blev strul i slalom, vilket det inte brukar bli, men jaja, sånt händer. Det enda positiva var att vi fick till en snygg 180 graders sväng på näst sista hindret plus att jag upptäckte en lite ”dold” serpentin på banvandringen.

Summa av kardemumman är väl att jag måste bli noggrann med kontaktfälten på tävling, inte ge upp när det skiter sig och SPRINGA (varför har jag så svårt att verkligen göra det när det kommer till kritan?!). Tror att det blir raksträckor för oss ett tag framöver…

Som sagt, nu glömmer vi det här och går vidare. Jag kan ju ändå åka hem med vetskapen om att jag har världens bästa hund, oavsett om vi tar oss runt banan eller inte.

Så till något roligt istället. I höst kommer Anna och jag hålla en tävlingslydnadskurs på Lidingö BK. Ska bli mycket skoj att få jobba med tävlingsekipage!

Positiv sak nr 2. Torres tass höll bra och han är helt återställd, även om flåset inte är det bästa efter drygt tre veckors vila.

Vad skulle man göra om man inte tränade hund? Eller tre veckor sen Torsten skadade sin tass…

Vet inte vem som varit mest understimulerad dessa veckor, Torsten eller jag? Tråkigt att inte kunna göra någonting! För tre veckor sedan skar Torre upp sin tass när han badade. Som tur var satt såret inte så illa till och efter sträng vila och enbart koppelpromenader är tassen äntligen bra!

Vi kör igång med agilitytävling imorgon. På kvällen är det nämligen dags för klass II tävling på Stockholms södra BK. Det ska bli kul att äntligen få köra två starter i samma klass! Vi är laddade och imorgon ska vi åka ut till Lidingö på förmiddagen för att bli lite varma i kläderna.

Lite bilder från veckorna som gått…

Träningstävling på Stockholmsavdelningen 30 maj

Torsten och Sirp på SoSu Bks tävling den 6 juni

Torsten och Juni på lydnads-och agility SM i Karlstad den 18-20 juni

Maria Hagström och Ylle som kom tvåa på lydnads SM

Lillemor Edström och Krollie som tillslut fick stå som vinnare av Lydnads SM

Sirp och jag passade på att ta en minisemester då Torsten var skadad. Vi paddlade i Båven och tältade på en fin ö.

Tjoho uppflytt i agility!

Gårdagens start i agilitklass 1 på Sosu BK gick vägen och nu är vi även uppe i klass 2 där! Det var en halvsvår bana med en del bakombyten (som inte är vår starka sida).

Vi lyckades ändå gå runt felfritt och slutade på en tredje placering av 47 hundar. Vilken lycka! Verkligen jättekul när det fungerar på tävling. Det känns som Torsten och jag har blivit samkörda och att han har fått in tävlingsrutin. Nu gäller det bara för mig att våga springa på och inte ”safe-köra”.

Vårt agilitylopp från i lördags