Som jag skrivit tidigare har jag startat tre gånger i elitlydnaden, två gånger i april och en i början på maj. Min tanke innan jag anmälde mig var att jag bara skulle anmäla mig till just tre tävlingar. Antingen hade vi då våra tre första pris, eller så skulle det vara något som inte fungerade och som jag då skulle vara tvungen att gå tillbaka och jobba med. Min taktik känns så här i efterhand klok. Det som vi har fallit på, och som strulade även då vi fick vårt första pris, är rutan.
Vid första starten i Nynäshamn fick vi ett andrapris (238 poäng med nollad ruta). På Stockholms södras tävling nollade vi rutan igen, jag valde då att gå av och belöna efter konskicket på apporteringsdirrigeringen. På Pudelklubbens tävling fick vi förvisso ett första pris, men rutan krånglade väldigt mycket. Tänkte nu skriva ner de tankar jag har efter våra tre starter….
Jag har delat in momenten (och känslan) i tre ”lägen” (enligt polisens färgsättning 
).
Grönt läge (”bra”)
Gruppmomenten – Det har fungerat utmärkt med externbelöning. Han sitter och ligger med bibehållen position. Nedläggandena på platsliggningen måste vi jobba mera med. Han har både varit nära att lägga sig på annans kommando och på sista tävlingen fick vi dk på nedläggandet.
Inkallningen – Han har gjort inkallningen mkt bra förutom på vår andra tävling då han var sen med skiftena. Jag måste dock se upp med tempot.
Dirrigeringsapporteringen – Bra konskick, bra gripande och bra tempo in.
Tävlingskänslan – Jag har inte varit nervös (!), mycket tack vare den kunskap jag fick med mig från Nina Svartbergs tävlingspsykologikurs. Torsten har hållt genom hela programmet utan att vare sig gå ner sig eller bli för het. Jag tror det varit bra att vi tävlat så pass lite och grundlagt med mycket helhetsträning och tävlingsträning.
Gult läge (”inte riktigt lika bra”)
Dumrutan – Han har inte missat ett enda skifte. Ställandet och stadgan är bra. Däremot så har jag ett litet dk på sitt (med axel) då han har haft problem med detta skifte (sätter sig ej). Han har lite för långsamma lägganden. Transporterna är ju usla eftersom hans fotgående är uselt (tränger, plogar och går för långt fram).
Hopp-metall – Han slarvade med gripandet på sista tävlingen. Han tempoväxlar (långsammare på vägen in) och han kan hamna snett vid avlämnandet.
Vittringen – Han vill gärna smaka på pinnarna om han blir för het. Han hade mycket tugg på första tävlingen (vilket vi dock hann åtgärda tills sista starten) och han tempoväxlar (långsammare in).
Rött läge (”o-bra”)
Fria följet – Jag har släppt igenom att han tränger och går långt fram vilket syns. Vi har fått nerdrag på att han tränger och varierar i position. Det är, och har alltid varit, vårat stora ”problemmoment”. Jag måste gå tillbaka och bryta när han blir för het och enbart belöna en bra position.
Rutan – Han har svårt med att hitta rutan, men framförallt har han inte förstått var i rutan han ska placera sig. Första och sista tävlingen hittade han rutan bra men fick problem med just placeringen. Vid andra starten sprang han till en skylt som använts vid inkallningen.
Då Torsten är extremt ”punktkänslig” slutade jag ett tag att placera ut target och belönade istället att han sprang rakt igenom (han blev ofta grund annars). Torstens ”punkt-dille” innebär att jag aldrig kan skicka honom till en och samma ruta två gånger då han vid andra skicket bara springer till en viss punkt och inte ”ser” rutan. Jag kan inte flytta rutan ens några meter, för då ställer han sig där den stod nyss. Det här innebär att jag måste använda en hel appellplan och ställa upp en ny ruta vid varje nytt skick.
Han har inga svårigheter att hitta rutan om han ser när man ställer ut den eller om han låst på den innan (då har jag skickat på mellan 30-40 meters avstånd utan problem). Däremot blir det lite svårare när han inte ser när den ställs ut. Planen nu är alltså att köra med target så att han lär sig att hitta mitten, och att ställa ut rutan när han inte ser (men på kortare avstånd, ca 20-25 meter).
Fjärrdirrigeringen – Torstens ”bakåt-teknik” har falerat på långa avstånd då jag släppt igenom fel teknik vid stå-sitt och stå-ligg. Ett tag började han även ta steg fram på ligg-stå och sitt-stå. Jag måste gå tillbaka och få till en perfekt teknik på nära håll. Jag belönar rörelsen och bryter vid minsta rörelse av baktassarna.
Tanken är att kunna starta igen i slutet på sommaren/i början av hösten. Vi har lite att jobba på!
